Helt klart!

Jag mår bra tillsammans med djur och det finns något bra med djur som inte finns hos människor. Kan inte förklara exakt vad, men jag har jättelätt att läsa djur, deras kroppsspråk visar - till skillnad från människors - alltid vad dem menar. En annan skillnad är att de inte dömer efter utseende, utan för personligheten.

I övrigt gör de att jag håller igång. Hundarna måste ju komma ut och det måste ju jag egentligen också

Mina marsvin har hjälpt mig att må otroligt mycket bättre psykiskt.
Marsvinen är för mig en otrolig trygghet och kärlek, det bästa jag vet är att gosa ner ansiktet i deras långa päls.
Det är skönt att känna att någon behöver en och förlitar sig på att man tar hand om dem, om det inte vore för att marsvinen behöver min uppmärksamhet hade jag säkert legat apatisk vissa dagar.

Jag har dessutom en daghund som jag tar långa promenader tillsammans med de dagar jag är där. Det känns jätteskönt att ta skogspromenader i en hunds sällskap, och det ger säkerligen positiva bemärkelser på min hälsa.

Det är dessutom vetenskapligt bevisat att djur förbättrar människors hälsa! Läs mer i artikeln Människor mår bra av sällskapsdjur.

Har alltid i hela mitt liv haft katt. Mina katter har alltid fått mig att känna mig behövd och ajg behöver aldrig känna mig ensam i deras sällskap. Och de dagar som jag mår mindre bra spenderar de extra tid med mig.

Dock så har jag inte haft en katt i en månad men jag känner redan nu att det är för länge så nu ska ajg flytta till större så att jag får möjlighet att skaffa mig en katt som möter mig varje dag vid dörren och håller mig sällskap framför tv:n :)

Absolut. Mina djur är i princip allt jag har. Djur har varit mitt största intresse sedan barnsben dessutom och att inte få hålla på med mitt största intresse vore katastrof för min del.

Rider på ridskola också och det har definitivt hjälpt mig att bli lite friskare. Har bland annat ryggproblem som blivit grymt mycket bättre med ridningen - och så är det förstås så sjukt kul att hålla på med hästar.

Självfallet.
Jag mår bättre både fysiskt och psykiskt. Mina djur är min högsta prioritering och mitt liv. De gör mig lycklig. Att de dessutom håller mig i fysisk form och håller mig sysselsatt är ju inget minus :-)

Det är faktiskt både också skulle jag vilja säga.

Finns ju inget bättre än djur när man mår dåligt. De är ju klart bäst på att trösta och få en att må bättre.

Men om man mår riktigt dåligt och inte orkar företa sig någonting, migrän t.ex så kan djuren ge en så otroligt dåligt samvete för att man kanske inte städat burarna osv. Det kan få mig att må mycket sämre.

Djuren har verkligen fått mig att må bättre och tro mer på mig själv. Jag har växt som person med djuren omkring mig.

Hade jag inte haft djuromkring mig hade jag inte varit där jag är idag. =)

Ja, det har dom, absolut. Jag föredrar djur framför människor. Om jag skulle välja mellan att rädda människa eller djuret ur brinnande hus så räddar jag djuret.

Mina djur gör mitt liv mkt lättare:D spc min förra råttflicka, kunde bara tänka på henne så fick jag ett fånigt flin (som när man e kär) och kunde skratta utan anledning :D även när jag mådde som sämst. Även mina råttor som inte är lika sociala och inte ens handtama får mig att må bra med sin personlighet

Överlag ja. Men jag är inne på Ulrikas spår för illrarna var mitt stora dåliga samvete när jag mådde som sämst då de inte fick lika mycket aktivering varje dag som de egentligen borde ha fått. De hade det inte dåligt och killen aktiverade dem ju, men det blev en ond cirkel av all ångest jag kände över att jag inte gjorde min fulla plikt som den ultimata djurägaren. Men när jag mår bättre än jag gjorde då, dvs inte är sjukskriven under en längre tid och inte tar mig upp ur sängen mer än någon gång i veckan så är de absolut en berikande faktor i mitt liv.

Åh! En tråd som passar mig! Var min första tanke :D

Först och främst, OJA! Jag blir så himla varm i kroppen av att bara vara inärheten av djur. Att få prata med dem, gosa, krama, mata osv. Blir så glad och varm!

Alla de gånger jag har varit ledsen då jag var liten, så har jag haft Rocky att borra in näsan i pälsen på. Rocky var en av våra dåvarande familjehundar. Han var så go!

Dock kan man även få dåligt samvete om man någon gång har känt att man tillbringat mindre tid än vanligt åt sitt/sina husdjur. Så det är på både gott och ont egentligen.

Men jag måste säga att jag mår mer bra än dåligt av att vara omringad av djur. Jag hade nog gått under om jag inte haft alla dessa djur under min uppväxt.