Införskaffning av djur

Föräldrar som köper djur till barn

2011-01-07 15:23 #0 av: [Mharya]

"Mamma jag vill ha en hamster!" "Mamma jag vill ha en kanin!" "Mamma..." tjat, tjat, tjat. Nästan alla barn vill någon gång i sitt liv ha ett eget djur. Men varför? För att sedan tröttna och omplacera djuret?

 

Bild från: sxc.huBild från: sxc.hu

Allt fler föräldrar köper djur till sina barn. På annonseringssidor som blocket och liknande hittar man flera hundra djur som omplaceras, varav många av anledningen: "barnen har tröttnat". Dem har gjort omgenomtänkta köp helt enkelt.

Barn är barn, och det är egentligen inte dem man ska skylla på i detta fall. Som förälder får man räkna med att också bli ägare till djuret. När ett barn är runt 12, då brukar dem kunna ta ansvar. Men man får tänka till riktigt noga innan, alla 12 åringar kan inte sköta ett eget djur, speciellt inte de större och mer krävande djuren som hund, häst och katt. Men som jag skrev innan får man räkna med att också bli ägare till djuret. Ser man sedan att barnet kan ta ansvar för sitt djur vid ung ålder så är det ju bara ett stort plus.

MEN det finns små barn (ungefär 6 år och uppåt) som tar jättestort ansvar för ett eget djur. Dem städar burar, tar ut djuret dagligen, ger djuret kärlek, byter mat och vatten... det kan ibland vara bra för ett barn att ha ett eget djur att ta ansvar för. Men för att vara på den säkra sidan får man, som sagt, tänka att det även är förälderns djur. Sedan om man ser att det efter ett par månader går jätte bra kan man lägga över ansvaret mer och mer till sitt barn.

Inget djur mår bra av att först bli älskad och sedan bortglömd. Dem är inte "levande leksaker" som barnen leker med en period och sedan utvecklas, blir äldre och vill leka med andra leksaker för barn i den åldern. Många djur byter ägare flera gånger för att dem säljs runt till ihjältjatade föräldrar som ger med sig. Allra vanligast är kaniner och andra gnagare. Det finns många som tror att dem inte inte förstår vad som händer och inte lider av det. Men dem lider faktiskt mer än vad vi tror. Även smådjur kan må dåligt och bli aggressiva av att flytta runt.

Bild från: sxc.hu

Fem nackdelar med att köpa djur till barn:

  • Barnet kan tröttnat fort
  • Många djur säljs p.g.a att barn tröttnat
  • Djuren glöms bort och blir lidande
  • Djuren blir lätt leksaker
  • Vissa barn är inte försiktiga med djuren

Fem fördelar med att köpa djur till barn:

  • Barnet lär sig ta ansvar
  • Dem har en vän som aldrig sviker
  • Många barn känner sig trygga med ett eget djur
  • Barnet lär sig att visa hänsyn
  • Många barn lär sig att kommunicera bättre med andra

Några tips till dig som förälder:

  • Köp inget stort djur som kräver mycket till barnet som förstadjur. Köp istället något litet som en hamster, möss eller liknande. Alla barn klarar inte av krävande djur och då får du ansvaret till 100%.
  • Tänk på att du blir också ägare till djuret. Avvakta i minst ett halvår innan du ger barnet ansvaret helt. Var beredd på att själv få ta hand om djuret. Men försök att prata med ett tröttnande barn och låt alltid barnet vara med om fallet blir så att du själv tar hand om djuret.
  • Tänk på att djur kostar pengar. Veterinärvård, mat, tillbehör... det är ganska mycket ett djur behöver. Det är en levande varelser precis som vi.
  • Tänk igenom köpet väldigt noga innan du bestämmer dig. Läs gärna massor om djuret innan du bestämmer dig för att skaffa det. Gör inga ogenomtänkta köp som leder till omplacering eller i allra värsta fall avlivning.
  • Prata mycket med ditt barn innan du köper djuret. Gå igenom vad som behövs göras dagligen, vilket ansvar som krävs, att djuret kan bli väldigt sjukt om det inte sköts noggrant och liknande som kan vara bra att veta om djuret.

Bild från: sxc.hu

Jag hoppas att fler barn lär sig ta ansvar för ett eget djur och att omplaceringarna ska minska för att barn tröttnat på dem. Tänk noga igenom köpet innan det är försent.

Anmäl
2011-01-07 16:06 #4 av: wolfgirl82

Mkt bra och mkt tänkvärt säkert för många föräldrar att läsa :)

Anmäl
2011-01-07 21:30 #5 av: Mari

Mycket bra artikel! Så sant som du skriver och bra att det tas upp!

Min mamma köpte en kanin till mig och min bror när vi var 7 år, då hade vi väl inte tjatat så mycket men säkerligen en del om att få ett djur. Vi hade sedan tidigare en hund men vi ville väl ha något eget Flört

Min mamma ville självklart också själv ha kaninen, jag minns att vi i början gjorde allt tillsammans jag min bror och mamma. Det blev sedan mer och mer att jag och min bror tog över allt mer och mer och sedan mest bara jag även om min bror tyckte om att kela och leka med kaninen så var det just ingen höjdare att behöva gå ut med mat och göra rent.

Det är jättebra med intresserade föräldrar som hjälper till, jag tror det är viktigt för att även barnen ska hålla intresset vid liv, så även fast man ger mer och mer ansvar så tycker jag även att föräldern fortfarande ska vara delaktig och visa att de också är intresserade - ofta tar man ju efter sina föräldrar

Anmäl
2011-01-08 13:30 #6 av: [Mharya]

#4: Vad kul att du tycker så. :) Tack.

#5: Det låter härligt att det finns barn som inte tappar intresset och även får hjälp utav sina föräldrar lite grann. Hoppas att fler barn blir som du när du var 7. Glad Världen skulle behöva lite mer hänsyn till djur.

Anmäl
2011-01-09 00:44 #7 av: Forest

Jag var tjata inte om djur men min mamma o pappa var trött på att jag tog kattens offer ofta var det möss som räddades men dom släppte man ut sen i skogen eller på en åker bra bit ifrån oss.  Jag fick en hamster när jag fyllde 6 år hon levde 6 år avlivades då pga sjuk. Skaffa vandrande pinnar som förka sig så varje unge fick minst 3 var, så sålde man en drös varje år i skolan till andra. Grannen hede ett akrvarium jag fick så vi köpte lite fiskar o de föröka sig bra dom med så man sålde till affären. Jag skötte min djur själv, när en fisk dog hade man liten begravning i de fick en tändsticksask o sova i. Jag fick en katt Nisse varför ajg fick honom vet jag inte men han var med mig överallt gick jag med dockvang så låg han i den frivilligt så badda man ner honom lite sött.

Jag tjata som tusan om en häst men det var något jag fick spara till själv, när jag var 16 år fick jag mitt livs chans o skaffa mig en fölunge 6 mån gammal för billig summa :) avbetalning o stallplats hos uppfödaren. På det viset var jag ingen festtjej jag hade ju inte råd att springa på disko dessutom gick man upp varje helg kl 7 för hinna med buss sen fick man gå 6 km till stallet.

Nu har man egna barn o visst har de tjatat iaf flickorna. Vad har man skaffat? Jo kanin eftersom jag ändå gillar kaniner o vi bode på landet så vart vi tillfrågade om vi ville ha en äldre dvärgvädur, hon var så snäll o rar så vi skaffa kanin nr 2 som skulle bli en gryta :S vi tyckte även Doris skulle ha en vän. Något Doris inte gillade så vi fick ha dom delade ändå i hundgården/innehuset.  Skaffa 2 ponnys som var äldre fick dom gratis, trevliga pigga russ. Katt som vi fick omplacera pga allegi men fann ett bra hem hos min syster :) Hund fast det var jag som tjata om det mer :D Så nu har vi 2 hundar kaninen omplacerades efter flytt och den äldre kaninen vart dålig pga åldern sa vetrinären så hon fick sommna in.

Tycker man som färäldrer ska vara lika insatt i djuret man skaffar som barnet, man ska veta hur man sköter djuret. Och man ska titta till djuret minst 2 gg per dag. Jag pussar på dotterns hamstrar dagligen o kelar med dom de är mins små pussnosar dom med.

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2011-01-13 12:23 #8 av: Chieko

Mamma var så nöjd med mig, jag hade uppfattat att någon annan sa att man inte fick ha djur förrän man fyllde 6 så det var först då jag fick min kanin. Pappa byggde en jättefin bur och jag fick en viltfärgad dvärgvädur. Älskad till tusen! Minns inte så mycket från början med honom men antar att pappa hjälpte mig med städning och så. Minihopp som han hette (jag älskade Bamse ;) ) blev supertam, inga problem att ligga på rygg i famnen, gick lös i trädgården och kom när jag visslade! Tror jag tröttnade lite när jag blev äldre, ångrar det mycket idag! Kommer definitivt att köpa djur när jag har barn också!

/Karin
Medarbetare på rexkanin.ifokus

Anmäl
2011-01-13 19:49 #9 av: SweetCheeks

I vilken ålder kan man i lagens mening äga ett djur? Är det när man är 15 år och straffmyndig, 16 år och får sluta vissa avtal rörande den blivande bostaden eller först vid 18 år då man är myndig?

Det är ju trots allt den vuxne som ansvarar för att djuret får rätt skötsel, får vård vid behov etc. Kan man således fälla en 15åring för djurplågeri/vanskötsel av en katt som hon fick av sina föräldrar när hon var 12, eller är det föräldrarna som blir åtalade?

 

Mycket bra artikel. Glad

 

Tilda

Värd på Dvärghamster i Fokus och medarbetare på Hemsidor i Fokus

Aka Lakritsugglan, lakritsugglan.eu, webbsidemakare/utvecklare/designer med F-skattsedel

Virka-amigurumi.se - Japanska ergonomiska virknålar

Anmäl
2011-01-13 20:44 #10 av: localoca

ts# en grannes ungar tjatar om en hund då de förälskar sig i min tik :)

nu har jag, eller vid jul, tipsade jag henne om att de kan skaffa kanin i stället, eller hamster till barnen

det är ju ett djur som klarar sig ett par timmar på egen hand, de är billiga (om djuret dör kan man ju köpa ett nytt utan det kostar en förmögenhet), barnen kan ha varsin och så lär dem sig ansvar. alla blir nöjda

så de skulle fundera på det. Med bur och säg 3 kan blir det en summa på kanske 1500 kr om man köper ett startset på ex grizzly och då får man en kanin med.

 

så jag tycker det är en jättebra artikel!

 

jag är själv en fd kaninägare... okey.. vi hade bar 50 kaniner men va fan! och jag och syrran skötte allt utom försäljningen av de ungar som vi lyckades få :)

saknar kaninerna och kommer nog skaffa det iframtiden

 

köper jag kanin och katt kommer det bli omplaceringskaniner och katterna kommer jag köpa ifrån... kattkomandosyd!

har redan en gång hittat en kattunge och tagit hand om så det är det minsta jag kan göra :)

Anmäl
2011-01-13 21:29 #11 av: [Mharya]

Vad kul att höra att flera gillar artikeln. Glad Även härligt att höra att det finns barn som verklingen vill och kan ta ansvar för ett djur.

Anmäl
2011-01-13 22:20 #12 av: localoca

11# kom att tänka på kaninen som höll till på tomten i sommras/höstas. undra om det är en släkting till de två kaniner som lyckades rymma för över 10 år sedan XDXD

 

tycker du att det borde finnas en minigräns på hur gammal ett barn får vara för att ha kanin? asså skulle du köpa en hamster till ditt barn om det var ...säg 3 år?

Anmäl
2011-01-14 08:53 #13 av: Rullis

#12 Min treåring har en hamster ,-)

 

Anmäl
2011-01-14 09:31 #14 av: Mari

#9 Jag tror det är vid 18 då man är myndig men det kan säkert vara så att det kan vara vid 15 och straffmyndig?

Anmäl
2011-01-14 15:49 #15 av: localoca

13 # går det bra?

 

14# man är straffmyndig vid 15 års ålder, sen beror det på vad det gäller. ibland blir barnet fällt även om de är under 15

men oftast får föräldrarna ta amällen

Anmäl
2011-01-14 22:29 #16 av: Rullis

#15 Det enda kravet jag ställer på en sån liten är att hon ska medverka i det vi gör med hamstern så jo det går faktiskt toppen, hon sitter och pratar med honom, byter vatten och håller koll på maten.

Anmäl
2011-01-15 01:14 #17 av: Forest

16 tycker du ställer bra krav så liten men ändå ska man få uppfattning om vad man måste göra. Och jag tror din dotter känner sig stolt o medverka i allt "jobbiga" med :) Har själv haft dotter som hängde med i stallet vid 3 år ålder gick hon med liten skotkärra o en liten hemagjord grep så mocka hon i boxar. Stolt som tusan var hon när hon hade 10 puttar i kärran o var tvungen o tömma den (inte full). Eller när hon fick stå o hjälpa mamma att ge hästarna rätt mat,havre,korn,lusern osv Sånt gör att barnen växer i att ha djur de blir stolta ägare. Glad

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2011-10-19 21:11 #18 av: JoannaLi

Jättebra artikel, tummen upp! :)

 

Sen har jag själv haft två kaniner, den ena då jag fyllde sju, men som vi blev tvungna att ge bort efter en vecka, p.g.a min mors allergi, och sedan en något äldre när jag var nio som jag fick ha i ett halvår innan hon tvingades flytta in och min mamma än en gång blev allergisk, så på den fronten så har det kanske inte gått så bra, men nog mest för att jag inte riktigt hann vänja mig, för det är u rutiner och vanor i allt.

Däremot har vi en katt och mina morföräldrar har tre hundar som jag mer än gärna tar hand om, så ansvar hoppas jag att jag kan ta, men det blir ju en helt annan sak, när det är helt ens eget ansvar.

Sedan det här med treåringar, jag förstår att det är bra, man lär sig otroligt mycket om ansvar, försiktighet och att lyssna på djur, så länge föräldrarna hjälper till.Sedan är det ju också en otrolig lycka med djur, minns själv min första kanin som jag bara minns en liten, kort, suddig bild, och det är att jag sitter framför kaninburen med Snuttis (kaninen) i famnen, och att han bara låg där och sov, medan lillmattes hjärta svämmar över av lycka och kärlek.

Och visst finns det motsägelser, för jag själv skulle nästan rynka lite på pannan åt en sådan ung 'djurägare', för många är inte riktigt med på hur 'ömtåliga' de ändå är, psyket och så vidare.

 

Men visst, jag skulle nog inte kunna säga nej heller, jag som alltid velat ha djur. :)

http://HovTassFot.weebly.com/
Hundträningsnörd med labradoromplacering. 

Anmäl
2011-10-20 14:31 #19 av: Fridaaaa

Mycket br artikel :)

Jag har själv haft egna djur sedan jag föddes då mamma har stort djurintresse:)

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2011-11-13 21:19 #20 av: madilicious

Tänkte på en sak. Någon längre upp sa att grannens barn förälskat sig i deras tik och tipsade då mamman om att skaffa en kanin. DÄR tror jag är en anledning att barn tröttnar. Visst man kanske inte skaffar en hund de första man gör. Men om barnen tjatar om dvs en kanin och får en hamster tror jag barnen blir lyckliga över nyhetens behag men de var ju inte de dem ville ha egentligen och då tröttnar dem fortare kanske? själv har jag haft djur sen jag var liten och visst fick viss hjälp av mina föräldrar om jag tex skulle iväg eller så men annars skötte jag dem varje dag. älskar mina djurl

// Madelene och Pälsbollarna

Sajtvärd på Camping

Medarbetare på Omplacering och Gecko


Anmäl
2011-11-21 12:41 #21 av: [Em_I_Am]

Bra artikel!

 

Jag är själv uppvuxen bland massa djur och har haft massa olika egna djur så som kaniner, hamstrar, marsvin, häst, katt. När jag gick i fjärde klass köpte jag en egen hund som jag sparat ihop till i flera år (rashund från uppfödare). Jag tog allt ansvar för henne. När hon kom hem va det jag som alltid gick ut med valpen o fick henne rumsren. Jag som gick valpkurs och ställde ut henne. Jag som såg till att hon fick daglig motion o aktivering. Det funkade jätte bra. Men det är för att jag har en mamma som är väldigt engagerad och hängiven djuren. Det existerade liksom inte att strunta i ett djur eller låta någon annan göra jobbet för att man själv inte hade lust vissa dagar.

Däremot fick jag hjälp från mina föräldrar att betala försäkringen och även veterinärvård. Hade jag egna pengar hjälpte jag till. Men jag fick ingen vidare veckopeng så det blev inte så mycket sparat. Jag har inte kunnat köpa mig själv så mycket under uppväxten men jag har alltid haft djuren och det betyder så mycket mer för mig. Vi åkte aldrig utomlands men jag saknade det inte. Ridturerna i skogen om sommaren slog vilken strand i vilket turistland som helst.

Nu är jag 30 år och har fortfarande massa djur. Min son ville ha ett eget djur när han va åtta år. Och jag började läsa på och fräscha upp gamla kunskaper om olika små vänner. Jag ansåg att antingen en guldhamster eller två dvärgar skulle passa bäst som första djur åt honom. Han valde dvärgar och det har gått jätte bra. Jag är nog iofs för snäll för det är mest jag som städar, men han är duktig på att hålla koll på maten, byta vatten och ta ut o gosa o aktivera dom.

När sonens hamstrar kom hit så blev ju jag också såld eftersom jag som förälder givetvis är engagerad i ALLA djur vi har här hemma. Så nu har vi tom haft någon kull och om en vecka hämtar jag en ny hane som kommer från stockholm som ska bli pappa till ett par kullar också. Himla roligt att göra sånt här tillsammans med sina barn.

Det finns inget värre än föräldrar som går med på att skaffa djur till mindre barn med motiveringen: ja men då får du sköta den själv för det gör INTE vi. Det är tyvärr också vanligt att när en mus eller en hamster blir sjuk vägrar föräldrarna att åka till veterinären. De anser inte att det är värt pengarna när det gäller ett så litet djur. Som om storleken spelar någon roll? På det viset gör man verkligen inte sina barn någon tjänst.

Anmäl
2011-11-26 20:20 #22 av: Skutta

Bra artikel :D Ja, som någon sa är nyckeln till intresserade barn, intresserade föräldrar! Barnen ser mamma och pappa som sina förebilder, och försöker efterlikna de (det behöver man inte vara expert psykolog för att förstå). Tycker barn kan vara både de bästa och de värsta ägarna (vet ju om lillebroderns vänner som kom förbi och SATTE sig på våran hamster!!!Skrikandes).

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.